Matte skriver... och jag ber om ursäkt för felstavningar och nåt missat ord kanske...
Fanny har tagit sitt sista andetag här på jorden och vandrat bort mot regnbågens land. Med tårarna rinnande nerför kinderna skriver jag detta... här hemma är så tomt så tomt...
Bland de svåraste beslut jag någonsin tagit... men att låta Fanny vara kvar hos mig för att jag vill hade inte varit rätt.... Inte när hon blivit en Special Agent som min syster kallade henne sista tiden. Trots att Fanny inte ens hunnit fylla 7 år blev hon senil. Vissa dagar alldeles som vanligt men andra dagar en liten virrpanna.
Och när Fanny inte är först i skogen är det nåt som är fel i allra högsta grad, Fanny är alltid först i skogen! Istället för att springa först på stigen kunde hon gå åt andra hållet helt plötsligt och inte komma tillbaka trots att jag ropat på henne utan först när man gick å hämtade henne då kom hon och hon såg ut som jaha skulle jag åt det hållet. Skälla på saker som varken syns eller hörs är inte heller rätt, lika lite som att bli rädd för saker som hon aldrig varit rädd för förut. Om hon varit 7 månader kunde det förklaras med nån spökålder kanske... Nu vet du i alla fall varför hon inte är hos oss längre.
Jag kommer sakna min underbara FannyBunny som drog och bet i kopplet! Hoppandes och studsandes i snön efter sin lila boll som ett litet klumpigt rådjur. Kommer sakna tokfian när jag ser en pinne i strandkanten som hon absolut hade försökt dränka på alla sätt vis för inte fick den ligga där inte! Nej den skulle bitas på, krafsas på och skällas på för inte var den död heller. Hon kunde hålla på hur länge som helst med en sån pinne eller stockar ibland och fanns där ett träd vid vattenkanten fick det sig en känga oxå!
Det jag kommer sakna är att se en hund så glad att halva hunden svänger på kroppen...de flesta svänger på svansen men inte Fanny inte... nä det ska göras ordentligt och då blir det från skuldrorna och bakåt ungefär... Som kennelhusse Christer kallade henne, GoGoBunny, det va ett passande namn det.
Vem ska nu gå med mig på nattliga rundor fredag- och lördagnätter som tycker att det är så himla mysigt när alla festprissar pratar med hunden, som hon tycktes tro?! Sen att de pratade i mobil eller med varandra bekom inte henne... Tänk få gå på stan med mycket folk, så torghandelsdagar var bra dagar i Fannys kalender.
Fanny har säkerligen hittat min mamma var dem nu är båda två... Mamma som hon inte lämnade när hon fick sitt cancerbesked. Nej hon låg hos mamma i sovrummet eller om mamma gick till soffan ja då gick Fanny med dit. Fanny ville inte följa med mig ut på kisserunda de dagar när mamma var som sämst men en snabb runda fick det väl bli och takten ökade när vi vände hemåt.
Jag hoppas min lilla FannyBunny är fri från all oro, rädsla och springer på lätta ben. För nu får Fanny springa som hon vill överallt! Hon kan springa omkring utan att jag ropar på henne att inte springa för långt bort. Strunt samma om det kommer en kanin, hare eller rådjur...nu gör hon som hon vill.
Tack till Magnus som övertalade mig att åka för
att träffa Fanny och för att du åkte med ner till Eva och
hämtade henne. Ett stort tack för den underbara bilden du tagit på
Fanny i fjällen!
Tack till Eva på Tresor de Brie för att du litade på mig och lät
mig ta med mig Fanny hem.
Ett litet speciellt tack måste jag skicka till Franz! Den enda
hunden som Fanny verkligen busade med... långörade Franz.
Till sist till Åsa och Fonzie...för alla promenader och all
dagishjälp.
Mitt största tack går till Fanny!!! Tack för att du hjälpte mig bli
frisk när jag var sjukare än jag riktigt förstod utan dig hade det
tagit mycket längre tid att bli frisk!
Så jag tänker inte säga vila i ro för det är inte min Fanny det... utan jag säger Spring, spring, spring!


Jag har sprungit å jagat en
superhärlig lila boll som dykt upp överallt i skogen!!! Och jag
försökte jaga nåt i skogen idag men då skrek Fonzies matte "Stanna"
å jisses va jag stannade snabbt, vet ju inte vad som händer när hon
hojtar på det viset!

så blir det ibland!
Nä ingen har ringt in om en
bortsprungen briard
Så Kerstin fick köra mej till Polisen
i väntan på att min matte skulle ringa... började verkligen undra
om hon inte saknade mej...

Kommentarer